Vy från ett luftslott

"Ett framsteg blir ett bakslag, nånting måste ungått min blick. Objekten under radarn, är dom som skapar myter som slår hål, på en orättvis värld, jag önskar att du var här. Men ingen är där, när jag vänder mig om. Jag vet du menar allvar, nånting måste undgått min blick. Dödligt, giftigt allvar, smestans tegelarmar sträcks mot molnen, där charterplan möts, dom viskar hålen i himlen ska bli våran död. Men ingen är där, när vi vänder oss om. Vi undviker så skickligt ämnen som leder nånstans. Du är tätt vid min rygg, äntligen somnar du om. Det svider till i mina ögon när musiken tar slut igen, har du tänkt på att vi nästan aldrig lyfter vår blick från marken mot den svarta rymden ovanför molnen. Men ingen är där, när vi vänder oss om. Jag dansar runt, parerar vant din bedjande blick. Vi är rygg emot rygg, äntligen somnar du om. Och jag känner en sån lättnad när musiken går på igen, har du tänkt på att vi nästan aldrig lyfter vår blick från marken mot den svarta rymden ovanför molnen. Där missilerna möts, dom viskar hålen i himlen ska bli våran död. Ovanför molnen, där djävulen bor. Dom viskar hålen i himlen är från hans klor"