En helt ny karriär

Idag bankade det på min dörr, utanför dörren stod en man, mannen kallde sig själv förändring. Han frågade mig genast om jag var den jag är, självklart svarade jag ja och han fortsatte med diverse frågor om mitt liv. Det kändes som att han försäkrade sig om att det var korrekt persons dörr han stod i. När han väl kommit underfund med att det var jag som var mannen han sökte tittade han på mig med en stillsam blick och sade med en snar röst ; "Det här är sista versen". Mannen blev någon slags gas och jag såg hur han sakta flöt iväg bort mot solnedgången. Detta var prekärt tänkte jag och kände hur hjärtats taktslag ökade. Jag var rent ut sagt vettskrämd över vad som just hade hänt, inte kan väl människor ha någon annan form än den fasta minns jag mig tänka. Nu har dagen gått och jag har grubblat över denna incident utan resultat. När mörkret började falla ställde jag mig vid mitt fönster för att titta ut över staden där den låg, tyst och stilla. Då ser jag samma moln av gas igen och den närmade sig rutan med rasande fart. Den flöt in genom fönstret, in i mitt rum, för att sedan försvinna bort mot vardagsrummet. Jag skyndade mig dit för att finna mannen sittandes på min soffa vid mitt nyinköpta vardagsbord, som han svagt strök sina fingertoppar över. Han vände sitt huvud långsamt mot mig för att sedan titta mig rakt in i ögonen, med en hoppfull blick. Jag stod tio meter ifrån honom, han reste sig upp, dröjde ett tag, för att sedan släpigt dra sin kropp mot mig. Man hörde hans släpande steg mot golvet, det lät som naglar mot glas. All känsla inom mig försvann, jag blev helt stel, han närmade sig för varje släpande steg. Plötsligt var han rakt framför mig, man såg inte hans ansikte, det var mörkt. Han tog tag i min arm, drog ner mig på golvet, viskade i mitt öra, sedan försvann han. Kallsvettig vred jag mig, för att sedan öppna mina ögon. Jag vaknade. Och insåg att allt var en dröm. Men det han viskade, det var något av vikt.

Vann rätt film?

Inatt gick Oscarsgalan av stapeln och herrarna som briljerade hela kvällen var Coenbröderna med deras enastående bokadaption No country for old men som välförtjänt tog hem 4 statyetter. Bästa film, Bästa regi, Adapterat manus & Bästa manliga biroll. Tre andra filmer som jag också uppskattat mycket tog också hem var sin statyett igår, alltså Sweeney todd, Juno och Atonement. Sweeney todd för Bästa scenografi, Juno för bästa orginalmanus och Atonement för bästa orginalmusik. Bästa manliga huvudroll gick som väntat till Daniel-Day Lewis för sin roll i Paul Thomas Anderssons film There will be blood, denna film vann även för Bästa foto. Bästa kvinnliga huvudroll stod ju mellan Marion Cottilard och Julie Christie men det var Cotillard som gick segrande ur den kampen för sin rolltolkning av Edith Piaf i filmen La vie en rose. Birollspriserna gick till Javier Bardem för sin underbart onda roll i No country for old men och Tilda Swinton lite överraskande för sin prestation i Michael Clayton, jag trodde faktiskt att Cate blanchett skulle vinna för sin Dylantolkning i I'm not there. Årets animerade film vanns av Rattatouille som var väntat. Något annat som är noterbart är att The Bourne Ultimatum vann tre statyetter och hamnade således på en "andraplats" efter No country for old men, dock var dessa tre statyetter inte lika tunga. Bourne vann i kategorierna Bästa ljudmix, Bästa ljudredigering och Bästa redigering.

Det var en liten snabb genomgång av Oscarsgalan 08', så nu ställer jag frågan till er, vann rätt film? Jag är villig att säga att No country for old men förtjänar alla utmärkelser den kan få, för jag blev helt frälst av den.

Plasten gör dig vacker, är du glad?

Jag är irriterad, irriterad på all ytlighet. Jag läser populära bloggar på internet, som endast handlar om mode och utseende. Hur man ska klä sig, vilka märken man måste ha för att vara med på "inne-listan". Att dom tjejerna har ungefär en halv miljon läsare på sin sida varje dag är något jag inte förstår. Är det verkligen så viktigt att försöka passa in och vara så "inne" som möjligt? Jag blir nästan skrämd när jag ser irriterande och allmänt korkade människor skriva om hur man ska vara och inte vara. Jag blir nästan ännu mer rädd när jag märker hur småflickor ser upp till dessa tjejer och vill bli precis som dom en dag. Jag önskar faktiskt att alla dessa människor som lever efter den här förutbestämda mallen borde termineras. Dom är precis som vilken pest som helst. Jag vill inte att det ska vara så här, jag tycker att det är skrämmande vart det är på väg. Rädda oss, någon.

Kufiskt

Vad är normen och vem är egentligen kufen i våran tillvaro? Är det rätt att vara si, eller är det rätt att vara så? Det har jag reflekterat över den senaste tiden. Vad är det korrekta och det mest passande? Är verkligen alla människor som dom önskar att vara? Jag försöker vara den jag verkligen är men man lurar sig själv ibland, i vissas närvaro är man si, och i andras så. Det kanske bara beror på human anpassning. Man är inte den man vill i alla sammanhang, men man får ju inte vara enfaldig. Ibland vill man inte vara den man är, ibland vill man ge sken av någon annan. Och ibland kan man helt enkelt inte vara sig själv, även fast man helst skulle vilja bryta sönder den konstlade fasaden. Så hur ska man då veta vem som är kuf, egentligen? Alla är vi ju så olika, men ändå inte.

Det här är självbedrägeri.

Slutsats

Idag har jag inte fått någonting gjort, nu får jag ta mig i kragen och rycka upp mig känner jag. Men dom aktiva dagarna kommer igen, för allting har ju sin tid. Våren har sin tid, vintern har sin tid, hösten har sin tid och sommaren sin tid. Och snart är faktiskt våren här, värmen är på väg, de varma dagarna, fyllda av solsken är på väg tillbaks in i mitt liv. Det har varit så trist och grått under hela hösten & vintern så man skulle definitivt bli mer stabil om solstrålarna skulle sticka in genom persiennerna snart. Visst har det varit lite sol ibland, men jag menar de riktiga, varma solstrålarna. Men allting har ju sin tid, det är samma med livet. Livet är en karusell helt enkelt, upp och ner åker vi, hela tiden. Jag har funderat på det jag skrev igår, och jag tror aldrig man kommer i hamn. Även om man är nöjd med det materiella så kommer alltid det emotionella variera. Man kan verkligen jämföra livet med en evigt lång karusell, det går upp, ner, höger & vänster hela tiden. Men det är väl det som är det charmiga också, när en dörr slängs i ansiktet på en så står det andra dörrar på rad, redo att öppnas. Undra om karusellen någonsin kommer ta slut, den som lever (?) får se.

Perfectomundo

Alla vill ha det, det perfekta livet. Jag säger nu inte att jag är bättre själv, jag vill också ha den perfekta tvn, den perfekta stereon och den perfekta flickvännen, men är det verkligen så man ska tänka? Allt förnyas och alla vill vi ha de nyaste och bästa sakerna men när ska man egentligen vara nöjd? Är det någon som vet detta? För jag har definitivt ingen aning, undra om massproduktionen av ALLT nån gång kommer ta slut och undra fall vi alla är tillräckligt giriga innerst inne för att inte låta det ske. Det tror jag faktiskt, visst vill man ha det bättre, man kan ju inte nöja sig när man inte är nöjd, eller hur? Men jag undrar bara om man någon gång kommer bli nöjd. Ja, jag undrar helt enkelt när man kommer i hamn?

Fullspäckad helg

I Fredags var jag som bekant på kent i Skövde. Det var helt magnifikt och hela spelningen kan ni ju läsa om lite längre ner här på min blogg. Så det var en helkul fredag. I Lördags så vaknade jag & hanna ganska sent, och under dagen hann vi besöka min mormor & morfar och även hannas farmor. Vi städade och lade upp bilder från kent också. Sen på kvällen köpte vi världens godaste mat och kollade på melodifestivalen. Och igår Söndag så fiskade vi & grillade på den tidiga eftermiddagen, fråga mig inte varför, men vi fick ingen fisk i varje fall. Det var jag, hanna, anna & basse som var iväg och prövade lyckan ut mot kållandsö. Senare på kvällen igår var jag & hanna på bio med min syster & hennes pojkvän erik. Det var väldigt kul och filmen var jättebra, vi såg Sweeney todd.

Sweeney todd handlar om en barberare som blir oskyldigt dömd till fängelse och efter många år kommer han hem till London och söker hämnd. Filmen var faktiskt bättre än väntat och jag älskade att det sjöngs så mycket, den är ju trots allt byggd på en musikal. Den var även väldigt blodig och väldigt underhållande och snygg! Tim Burton har gjort det igen, Sweeney todd är definitivt en utav hans topp 5 bästa filmer, och det är ingen dålig bedrift. Det blir en mycket mycket stark fyra till Sweeney todd som jag tycker att alla borde se!
Så, det har varit en fullspäckad helg med mycket roliga händelser, och det var bra det, jag behövde ett litet brejk från vardagen.

Egenskaper

Jag har kommit på att min familj är riktigt perfekt för mig. Alla har vi olika egenskaper, och just de egenskaper som man finner i min familj tycker jag är väldigt bra att ha nära. Om man tar mig så kan man säga att jag är lite av en filmexpert, vilket således leder till att jag tipsar de andra om vissa filmer etcetra. Min bror är ett musikfreak som äger mest skivor i hela världen vad jag vet, så han har stenhård koll på musik. Min mor har verkligen koll på allt, och då menar jag verkligen allt som går på tv, så det är alltid bra när hon säger att något som är intressant för just mig går på tv. Min far är teknisk och praktisk, vilket är perfekt då jag har tummen mitt i handen och inte kan sätta ihop en ikea-hylla själv, tyvärr. Och till slut så är min syster ett praktexempel på en allätare, hon kan lite om vartannat, men mest böcker och konst skulle jag vilja säga. Så vi har alla våra speciella egenskaper. Jag säger då det, visst vore det tråkigt om vi alla var likadana.

Kent i Billingehov, Skövde 15/2 2008

Under hela fredagen och även dagarna innan var jag spänd som ett riktigt spänt gummiband för spelningen. Jag skulle äntligen få se kent igen, och visst var det värt väntan. Låtlistan var mycket bättre än i höstas (då jag var på dom i Lisebergshallen, Göteborg). Jag, Hanna och Johan åkte iväg vid 17.00 ungefär, för att sedan vara framme 18.00 efter att vi blivit vilseledda av diverse skyltar, men Sandra fick oss på rätt spår igen. Sedan var vi framme, vi stod i kö i en halvtimme och det var ganska perfekt, med tanke på kylan. Sedan kom vi in, urinerade och hängde av oss våra utekläder för att sedan gå ner på golvet för att hitta den perfekta platsen att slå oss ner på. Där satt vi i drygt 75 minuter, sen började hela spektaklet. Familjen steg på, spelade fem stycken låtar, bland annat Det lilla livet & Det snurrar i min skalle som jag tycker är de bästa låtarna som Familjen kommit med. Men live så var Familjen inget att hurra över, de gör sig bäst på skiva, på fest eller diverse dansgolv. Sedan var det slut och Kent gick på efter ungefär 10 minuter till. Vy från ett luftslott sattes igång och solen gick upp, en riktigt bra första låt enligt mig. Spelningen var härmed igång, och det var verkligen underbart, precis som i höstas. Men jag tror ändå att denna spelning var ännu mer perfekt. Några utav kvällens riktiga guldkorn var Socker, Dom andra, Musik non stop, Mannen i den vita hatten och såklart 747. Spelningen var verkligen magisk och lasershowen var mer spektakulär än i höstas. Även den visuella bakrunden var som väntat med och den förgyller verkligen upplevelsen ännu mer. Det blir verkligen mer stämningsfullt med diverse vackra visuella videosnuttar i bakrunden. Ja, detta var verkligen helt fantastiskt, nu har jag definitivt fått mersmak och känner att jag måste gå på Kent nu i Mars igen. Så jag ska snart beställa en ny biljett, till Örebro eller Malmö tror jag. På vägen ut hade jag ett leende på läpparna hela tiden, trots att man var näst intill hörselskadad och knappt kunde stå eller tala. Det var verkligen ett rejält drag under hela konserten, jag dansade, sjöng och klappade som aldrig förr. Ja, tack Kent, detta kommer jag leva på länge framöver. På vägen hem kollade man igenom alla kort, diskuterade spelningen och åt Mcdonaldsmat, det var som grädden på moset efter en sån här underbar dag. Som sagt, tack för detta Kent, det sitter fortfarande kvar på näthinnan, och kommer förmodligen göra det ett bra tag framöver! Här kan ni se fler bilder, klicka er in på den 15:e Februari bara.

1. Vy från ett luftslott - 9/10
2. Sundance kid - 9/10
3. Socker - 10/10
4. Revolt III - 7/10
5. Palace & Main - 7/10
6. 10 minuter - 8/10
7. Columbus - 7/10
8. LSD, Någon? - 8/10
9. Romeo återvänder ensam - 8/10
10. Generation Ex - 8/10
11. Den döda vinkeln - 8/10
12. Musik non stop - 9/10
13. Kärleken väntar - 9/10
14. Ingenting - 8/10
15. Om du var här - 9/10
16. Dom andra - 10/10

17. Kevlarsjäl - 8/10
18. Vinternoll2 - 9/10
19. 747 - 10/10

20. Mannen i den vita hatten - 10/10

Der Untergang

De senaste dygnen har jag mottagit anklagelser, anklagelser om att vara för pretentiös. Är inte det något att vara stolt över? Utan pretentioner skulle världen sluta snurra, den skulle hoppa ur sin axel och glida ut i universum för att krocka med pluto och sedan försvinna ut i intet, över till andromedagalaxen för att aldrig återvända till vår kära vintergata. Människor skulle tugga fradga över de få som möjligen hade pretentionerna kvar och vi skulle gå tillbaka till tiden då vi endast gjorde eld med pinnar och vapen av stenar. Det är i alla fall vad jag förmodar. Och så vill vi väl inte ha det? Nej vet ni vad, tacka någon högre makt för sånna som mig.

Två näst intill perfekta skapelser

Jag tittar väldigt mycket på film, speciellt nu för tiden, arbetslös som man är. Men det är inte ofta man snubblar över något så annorlunda som en näst intill perfekt film. Nu har jag faktiskt haft lyckan att se hela två stycken redan, under 2008 alltså. Senast var när jag såg bröderna Coens film No country for old men. Nu har jag alltså fått känna på den lyckan igen, att se en näst intill perfekt film. Filmen jag pratar om är Lars and the real girl. Lars är en ung man som trivs bäst själv och flyr, bokstavligen, andras närhet. Hans bror och svägerska vill inget annat än att han ska träffa någon och Lars ger till slut med sig, han köper sig en plastdocka i human storlek på internet. Han inbillar sig att Bianca (som dockan heter) är lika verklig som vem som helst och hela staden får anpassa sig efter Lars & Bianca. Det var lite kortfattat om vad filmen går ut på, sedan utvecklas detta till en varm och mycket känslosam historia för alla inblandade. Musiken, fotot, karaktärerna men framförallt skådespelet är lysande. Ryan Gosling, Kelli Garner & Emily Mortimer får mig verkligen på fall alla tre. Det är just det lysande skådespelet som gör det, framförallt Ryan Gosling som nästan är bättre än vad han var i Half Nelson. Filmen har även ett perfekt tempo och den tilltalade mig verkligen på alla plan. Under en viss bowlingscen rusade mina tårkanaler igång och jag kunde inte hjälpa att det rann något ner för kinden. Och det var just tack vare Ryan Gosling & Kelli Garners perfekta skådespel plus den underbara musiken. Jag råder alla att se denna film, precis som jag råder alla att se No country for old men för dessa två filmer är de bästa jag sett på mycket länge. Filmer som har en stark känsla, nu har ju dessa två filmer två olika känslor men det är ändå filmer som sitter kvar. Om ni ska se några filmer under år 2008 så tycker jag definitivt att ni ska se dessa två. Men vem vet? Det kanske kommer mer näst intill perfekta filmer under årets gång. Den som lever får se.

Frågetecken

Idag känner jag mig lite låg, men jag försöker alltid se livet från den ljusa sidan som några visa män tuttade i mig under mina yngre år. Jag försöker faktiskt, men jag sugs upp av ett svart hål, grävs ner under den fuktiga marken, ställs mot den robusta väggen. Ja, ni förstår nog, jag sitter fast, Sebastian är synonymt med ruta 1. Jag är dock inte bitter, jag ser klarheten runt hörnet. Alla frågetecken ska slätas ut, men vad kommer att trigga detta? Oj, ännu ett frågetecken... Ja, det är så det ser ut. Det är många frågetecken som är i behov av att mirakulöst förvandlas till utropstecken inom den närmsta tiden. Möjligen finner man en lösning runt hörnet eller så får man helt enkelt anpassa sig efter realiteten. Jag har 19 år på nacken, inte bör jag försöka hitta den rätta stigen än, men det känns ändå som att något radikalt bör ske omgående. Jag har dock väldigt mycket att glädjas åt, jag förstår inte riktigt den inre frustrationen. Men den finns där, och den ligger tätt mot mitt bröst. Någon gång går väl luften ur. Ja, hur ska detta gå? Man är ju så liten. Men det är ju en dag imorgon också...

Biobesök

Idag var jag iväg på bio med min flickvän Hanna. Det blev lite impulsivt och så sent som i igår bestämde vi oss för att gå på bio. Filmen vi skulle se var Cloverfield, en film som hypats så enormt att jag var rädd att den nästan skulle floppa. Men så var inte fallet utan Cloverfield var en riktigt orginell och omskakande berättelse. Filmen handlar om ett monster som går loss på hela Manhattan. Det kan väl inte bli bättre än så? Jo, lite bättre hade det kunnat bli, men jag är helnöjd med resultatet. Det var en riktigt cool upplevelse att se denna på bio, specialeffekterna är makalösa. Karaktärerna funkade också bra, och det var ett smart drag att låta vår egen "kameraman" vara filmens såkallade "comic releaf". Filmen hade alltså både komiska såväl som läskiga & omskakande inslag. Jag störde mig inte något på att det var filmat med handkamera, det förgyllde bara upplevelsen. Ja, denna borde alla se! En riktigt bra film som skakar om och lämnar en med hakan nere i marken ända tills man kommit ut i den friska luften utanför biosalongen.
Cloverfield är en frisk nyskapande fläkt med många härligt monstruösa inslag som lämnar en med mersmak : 4/5

Något nytt

Hej, nu har jag införskaffat en blogg här på blogspot. Jag ska försöka vara så seriös som möjligt och ta upp seriösa såväl som intressanta och roliga ämnen. Jag heter Sebastian och befinner mig på ett vägskäl i mitt liv. Ska jag ta höger eller vänster? Eller möjligen fortsätta rakt fram? Det är några av frågorna jag ställer mig just nu. Jag ska informera er om vad som sker, och hur det går. Men detta är nog början på något nytt. En cybervärld där jag ska dela med mig av mina känslor och hela mitt liv. Jag ska försöka hålla er uppdaterade så ofta jag kan. Trevligt om ni börjar läsa denna blogg, jag har faktiskt ett relativt intressant liv. Så nu går jag in i en ny era.
Hej min cybervärld!