The end

Jag vill bara ägna en tanke åt Christian Alneman som dog i fredags natt. Jag kände honom mellan 13-16 ungefär, och nu har jag inte pratat med honom på tre år ungefär, förutom att jag pratade med honom lite på studenten osv. Men det känns ändå tomt på något sätt, det känns hemskt. Vi var och la blommor på platsen där det hände förut, och att se hans familj gråta var riktigt surrealistiskt. Tänk om det skulle hända någon som stod en riktigt riktigt nära. Det är hemskt att ett liv bara kan försvinna och tyna bort. Vila i frid, Christian.