Cast no shadow

Jag tror att jag håller inne på en känsla, den är liksom försvunnen inuti nånstans, den går heller inte att få ut. Gud vad frustrerande, tror jag sätter en kula i pallet snart. Jag vill inte sitta i en gungstol om 50 år och tänka på vad det var jag borde fått ur mig den där soliga sommaren 08. Jag ser inte klart, mitt liv är i vägen. Jag tänker alltid vad mycket lättare det vore om... eller så mycket bättre allt vore om... Jag är inte benägen längre, till nått. Nu när solen kommit så jagas jag av min egen skugga, varje dag... Försvinn säger jag, men nej, den stannar kvar. Så även känslan... Och tanken på den. Snälla du, kom ut eller försvinn. Någon? Bli min superhjälte?