Out of time

Idag känner jag mig tom, tom som en nytömd påse som just tömts av hungriga & äckliga människofingrar tillhörande någon vidrig patriark over seas. Men jag ska försöka hålla mitt huvud högt och visa var jag står utan att frusta ut min vrede gentemot situationen jag befinner mig i. Men det känns verkligen omöjligt att göra sig hörd, det är något som skrapar inuti mig som bara skrapar utan att ens försöka göra något speciellt, bara ligger där som en irriterande känsla. Jag önskar verkligen att ni visste hur jag känner. Jag har egentligen inget att säga er, men samtidigt så jävla mycket. Jag mår väldigt konstigt just nu helt enkelt, detta är ett vägskäl återigen helt enkelt. Höger? Vänster? Fortsätta framåt? Backa tillbaka?