Frågetecken

Idag känner jag mig lite låg, men jag försöker alltid se livet från den ljusa sidan som några visa män tuttade i mig under mina yngre år. Jag försöker faktiskt, men jag sugs upp av ett svart hål, grävs ner under den fuktiga marken, ställs mot den robusta väggen. Ja, ni förstår nog, jag sitter fast, Sebastian är synonymt med ruta 1. Jag är dock inte bitter, jag ser klarheten runt hörnet. Alla frågetecken ska slätas ut, men vad kommer att trigga detta? Oj, ännu ett frågetecken... Ja, det är så det ser ut. Det är många frågetecken som är i behov av att mirakulöst förvandlas till utropstecken inom den närmsta tiden. Möjligen finner man en lösning runt hörnet eller så får man helt enkelt anpassa sig efter realiteten. Jag har 19 år på nacken, inte bör jag försöka hitta den rätta stigen än, men det känns ändå som att något radikalt bör ske omgående. Jag har dock väldigt mycket att glädjas åt, jag förstår inte riktigt den inre frustrationen. Men den finns där, och den ligger tätt mot mitt bröst. Någon gång går väl luften ur. Ja, hur ska detta gå? Man är ju så liten. Men det är ju en dag imorgon också...