måndag 10 mars 2008
When it rains it rains
Om man tror på ödet så måste ju allt vara oundvikligt, eller hur? Jag tycker att det är lite tokigt att tänka på det sättet, fast det är säkert skönt att tro på ödet när något pinsamt, konstigt eller oförlåtbart händer ; "det var ödets fel, jag hade inget med saken att göra". Men jag tänker mer att det är tillfälligheterna som gör våra liv till vad dom är. Hade det hänt så kanske mitt liv hade varit annorlunda idag, eller om det inte hade hänt så hade jag varit där idag. Men är allt detta förutbestämt? Det är väl knappast något att spekulera i då ingen annan än herren himself vet svaret. Så jag lämnar det där, vi kan spekulera fritt hur mycket vi vill, men något svar, nej, det kommer vi inte att få... typiskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag tänker också att tillfälligheterna styr, vilket på sätt och vis är skrämmande. Ett stort ansvar för att saker och ting ska hända och inte hända vilar på ens egna axlar. Samtidigt är man inte medveten om vilka chanser man sumpar genom att agera på ett visst sätt.
Visst kan man spekulera hur länge som helst. Intressanta frågor det där, dessvärre finns det inga svar. Även om jag har mina teorier. Yes, familjen är tuffa. Speciellt den låten som verkligen fastar. Jämför man dem med Kent ser jag redan en självklar vinnare ;) Kul att du gillar designen. Photoshop i all ära! / Linda
Skicka en kommentar